Till sist är då kapitel tre av Morgan & Svens äventyr uppe på Stop at Nothing Studios hemsida. 14 nya sidor med våra favorithjältar som tagit ett halvår att få färdiga. Som utlovat bjuds det på korv, hemkört och allt vad en helkväll på stan har att locka med. Både CJ och jag är ense om att det här är det bästa kapitlet hittills, så vi hoppas att ni kommer att gilla det.

Det suger svårt att kapitlet blivit försenat, och jag kan bara be om ursäkt. (Egentligen finns det inga ursäkter för att inte teckna, så vi får kalla det förklaring istället.) I ett försök att skaffa dra-åt-helvete-pengar har jag arbetat på att starta ett spelföretag under hösten. Det har slukat stora mängder tid mot det vaga löftet att jag kanske en gång kan tjäna nog med pengar för att kunna teckna på heltid.

Ovanpå det har jag sagt upp mig från mitt dagjobb som högskolelärare, efter en höst som varit tung för mig.  Jag har pendlat 5 timmar om dagen i nästan 3 år nu, och det har gjort det förbannat svårt att ha kraft att teckna när jag kommer hem. Särskilt som SJ har använt sitt monopol till att rövkränga oss resenärer än hårdare med tunnelarbete, traditionella vinterförseningar och allmän klantighet.

När något ligger en så varmt om hjärtat som serieteckning gör för mig är det ibland svårt att våga skaka loss mod och  tid för att verkligen ge sig hän. CJ däremot har haft manus klart i åratal vid det här laget. Han har dessutom alltid kastat sig in i arbetet med att putsa på serien och vränga mer kvalitet ur varenda ny vinkel och vrå i takt med att sidorna tecknats klart. Proppen i utgivningen har varit tecknandet, men det ska det bli bättring med under det nya året!

Nu är det skönt att kapitel tre är uppe, efter en rejäl tecknings-crunch under julen. Både Sven och Morgan låter hälsa att de är redo att storma 2009 utan pardon!

Kapitel 4 på är redan på gång. Det har blivit dags för rekreation. Vad sägs om en skogspromenad, eller varför inte en biodejt med den häftigaste bruden i hela världen?

Hell, serievänner, och gott nytt år.

Hej metalvänner!

Stop at Nothing Studios med vänner återvände från W:O:A sent på söndag natt, och brakade därefter rakt in i dagjobben. Hu! Men vi har hämtat oss och postar lite skisser vi fick med oss hem.

Stilstudier från Wacken

För de som missat det är Wacken världens största metalfestival. 80,000 metalheads på en tysk åker och tuffa band från hela världen. Bättre chans att göra metal-research blir svårt att hitta!

Från Grave-spelningen första dagen

Grave var den första spelning vi gick på, mitt på dagen i gassande solsken. Den var bra, men det som verkligen startade årets Wacken var 3 Inches of Blood! Kanandensarna brakade igång starkt, och slutade aldrig öka! Aaah… det påminde mig om varför jag är så svag för thrash.

Vädret var härligt hela festivalen. Varm sol, svalkande men korta regnskurar och stundtals ett fint, grått molntäcke när man inte klarade värmen längre. Ett stort plus var också den full metal bag funktionärerna gav en så fort man fått sitt festivalarmband. Det var en svart tygpåse med axelremmar, som innehåll en regnrock, en kondom, en soppåse och annat en festival snabbt blir otrevlig utan.

En härlig sak var att vi inte hamnade på en enda dålig spelning på hela festivalen. Massacre, Carcass, At the Gates gav skitbra framträdanden. Det var visserligen hemskt att behöva höra halva Nightwish-spelningen, men gjorde det bara skönare när Kreator gick upp på lördag natt och visade vad motstånds-thrash handlar om.

Folk på festivalområdet

En annan grym grej var att bara softa på festivalområdet. Vi fastnade bland annat i en lång diskussion om det är så att tjocka metaltjejer och spinkiga metalkillar är det vanligaste, eller om det är så att det vanligaste är att spinkiga hänger med spinkiga, eller om spinkiga tjejer och tjocka metalkillar är grejen. Vi var fyra vänner som åkte till Wacken, och vi slutade med företrädare för alla tre åsikterna.

Från kön till tjejtoaletten

Men en fräck grej på W:O:A är (och det har varit såhär så länge vi åkt dit) är att man hittar alla sorters stilar och kroppstyper. Gamla, tjocka gubbar i hatt och med bar överkropp, tunna småflickor i lepoardtights, mulliga brudar i långklänning, gamla tanter i jeansväst med tygmärken. Det är en explosion av folk som klär sig som de vill, och visar precis vilka kroppsdelar de känner för. Förra gången vi åkte hittade vi en kille i kostym som stod och diggade.

Det var märkligt att märka att det finns en massa vänster och högerinriktade metalheads, som ofta trängs på samma buss eller tältplats. Fy satan, att sitta och höra vad man trodde var hederligt metalfolk gnälla över att socialbidragstagarna tar deras skattepengar, och ”hur ska jag kunna konkurrera med chefens kompisar om hans gunst på det fina företaget jag jobbar på, när jag kommer hem?” Vad i hela helvete handlar det om? Sitta och prata lyriskt om hur fantastiskt det är när nåt jävla black metal-spöke ser helt skoningslös ut på scen, så snygg, och sen i samma andetag gnälla över att man inte är rik nog, och undrar vad årskostnaden på den där kontorsbyggnaden vi just körde förbi är. Är man så dum att man dyrkar makt i alla former, och föraktar alla sorts svaghet, behöver man stryk. Mängder av stryk.

Ett varningens ord innan vi avslutar posten: undvik att resa till Wacken med Nöjesbiljetten. Hela bussresan var uselt organiserad, med överbokning, förseningar, en korkad resrutt och otrevlig busschaufför.  Att det dessutom var avsevärt dyrare än turerna Metalized (må de vila i frid) arrangerade förut strör bara salt i såren.

- Ola och CJ på festivalhumör!

Hursomhelst, om du var på Wacken i år hoppas vi att du också hade det jättebra!

Det stämmer, alla goda ting är två. Eller fler. Men det börjar som två. Nu är kapitel två av Morgan och Svens äventyr uppe och vi kan alla huka oss bakom skrivborden och läsa. Våra hjältar har nått sitt mål, men är sjukhuset redo för dem? Är de redo för sjukhuskonsten? Svaren väntar på dem bakom varje hörn.

Planen är som sagt att släppa ett kapitel varannan månad, men nu när vi ändå hade ett extra kapitel färdigt kom vi inte på någon anledning att hålla det ifrån sina läsare. Dessutom sliter vi på i tuschgruvorna, och satsar på att få ut kapitel tre så fort det bara går! Det ska bli ett helt grymt kapitel där Sven äter en korv och Morgan hotar folk med stryk. Så håll i hatten och fukta din elektroniska tumme, för nu blir det läsa av.

Den här serien hade inte varit möjlig utan allt stöd vi fått från våra vänner.
De som stått ut med allt prat, all stress, fattigdom, kompromisslöshet och
ångest, alla kritiska diskussioner, infall och allt annat är:

Annica Mi-Ri Höglund
Claudio Marino
Johannes Helgesson
Malin Rydén
Maria Holmdahl
Mikael Kinn

Vi vill rikta ett alldeles särskilt tack till Rogga Johansson, som låter oss använda hans grymma musik som seriens soundtrack. Upplevelsen hade inte varit densamma utan hans insats.

Ett jättetack går också till Björn Nilsson, som trots allt annat som gör att han lever ett upptaget liv ställt upp med Stop At Nothing Studios webdesign. Det är tack vare honom serien är tillgänglig för oss allihop!

Hell!

Morgan och Sven är äntligen redo att köra igång på nätet. Serien har legat i produktion länge och hungrar efter att möta sina läsare! Så här är den, vårt kärleksbarn, redo att stå bredbent och svära åt hela världen. Ett snedskapt, argt och livskraftigt kräk till första kapitel som inleder våra hjältars äventyr i nattmörkrets land, Sverige. Vi jobbar med serien bredvid våra dagjobb, så tempot är som det är. Trots det kommer vi att göra vårt allra bästa för att se till att du kan få ett nytt kapitel varannan månad tills hela historien är berättad. Det enda du behöver göra är att läsa och njuta.